Den Osynlige Mannen
Detta band från Östersund har funnits i lite olika konstellationer och med andra namn men från och med sommaren 2016 är det Den Osynlige Mannen som gäller. Sångaren och gitarristen Staffan Mattsson och trummisen Erik Olofsson har varit med från starten, gitarristen Daniel Tängmark kom först med som basist men övertog sedan det ledande gitarrspelandet och nyast i bandet är basisten Börje Gyllsén.
Gruppen spelar eget material med influenser alltifrån Eldkvarn, AC/DC, The Jam och Toto och Staffans texter är enbart på svenska. Musiken till en fullängds-CD är färdig och bara konvolut och pressning blir klart släpps skivan till hösten.
Den långa historien
2012 – Från en CD-skiva till ett band
Staffan Mattsson var i början av maj 2012 så gott som klar med soloprojektet ”Vägarna Hem” och då Andreas Persson, som lagt dom flesta distade gitarrerna, menade att det var dags att bilda ett band som skulle ut och lansera CD-skivan svarade huvudpersonen först med ett frågande: ”Eh!” men tyckte sedan att idén lät både lockande och spännande. Under inspelningen hade trummisen Erik Olofsson gästat studion och bidragit och även gitarristen Tommy Wisfelt kom att spela på några sånger. Någon ”riktig” basist deltog inte under inspelningen i Spacelounge studio i gamla tingshuset men nu när det blickades framåt började man leta och hittade då Per Fröling som visade sej vara intresserad.
Den 9 augusti strålade Staffan samman med Per och Andreas i skinnsoffan i den förstnämndes vardagsrum och han njöt när han anade att det fanns hopp i dom båda andras röster när det pratade om en framtid för det nybildade bandet. Ett par dagar senare träffades sedan Staffan, Andreas, Per, Erik och Tommy i bandet Bulletsize replokal på Bageriet på Frösön och första sången man testade tillsammans var ”STOPP!”.
När det visade sej att Erik hade en nyckel till en replokal i församlingsgården vid stora kyrkan var det där man sedan plöjde vidare i åkern av nya låtar. Det var också där och då som bandet fick sitt namn. Staffan var väl inte helt bekväm då Tommy, om minnenas fågel inte kvittrar fel, föreslog StaffanMattssonBand. Staffan tyckte att det var lite pompöst och pretto och kände nog också lite oro över att fronta ett band som bar hans namn men Tommy menade i stället att det var bra för lanseringen av den nya skivan och att det ju också var Staffans sånger från den som bandet hade på repertoaren. Självklart kände sej Staffan oerhört stolt när övriga, efter lite mer oseriöst ordbajseri, höll med och namnet klubbades.
Den 31 oktober improviserade bandet för ett par ungdomar i Östbergsskolans musiksal och den spelningen var väl mest en slags övning inför större evenemang då Andreas fixat två spelningar, en i Trondheim och en i Åre, i november. En av gitarristens styrkor var att hitta speltillfällen och alla var taggade inför resan västerut. Att ha något att se fram emot brukar onekligen vara något som förenar men tyvärr blev nu detta, i stället för att svetsa samman bandet det som fick Andreas att hoppa av. Gigen var nämligen bundna med rätt lösa boliner och framför allt äventyret i Norge fick framför allt Erik och Tommy att stanna upp och tänka efter. Det var rädslan av att fastna i tullen med musikalisk utrustning för flera tusentals kronor som föranledde denna tvekan. Andreas, som korsat gränsen mot väst ett flertal gånger utan ingripanden från myndigheter, tyckte dom båda pjoskade. Per var neutral och Staffan visste inte riktigt på vilken fot han skulle stå. Visserligen ville han komma ut och spela men han hade ingen lust att riskera något och respekterade dom andras beslut som ledde till att dom båda spelningarna avbokades med kort varsel. Andreas kände det som om dom andra med gemensam hand stuckit kniven i ryggen på honom och sviken och bränd tog han därför beslutet att gå.
Nu var det nog inte bara meningsskiljaktigheterna i samband med dom avbokade gigen som fick Andreas att ta steget bort. Han var involverad i andra projekt, frontade ytterligare ett par band och detta gjorde det väl enklare för honom att lämna in sin avskedsansökan.
Inför det första riktiga uppträdandet på Gamla Teatern den 5 januari 2013 ringde Erik till Daniel Tängmark som den 15 december dök förbi replokalen och plåtade bandet stående i snön utanför församlingsgården. Från Daniels lins, via Staffans mejl skickades kortet sedan till tryckeriet men när Staffan hämtade affischerna en vecka senare upptäckte han till sin fasa att hans efternamn saknade ett S vilket gjorde att han snabbt som attan fick ringa företaget och reklamera beställningen, vänta en dryg timme och sedan gå tillbaka och hämta 100 nya med namnet rättstavat.
2013 – Första gigen och studioinspelningarna
Det var Tommy som ordnat det som kom att bli bandets första officiella spelning och gitarristen slog denna kväll två flugor i en smäll då han också engagerat sin jazz- och bluestrio Triweh. När dom inledde på sina tre nylonsträngade gitarrer var det drygt trettio inlösta som tyckte det var värt att betala 120 riksdaler för att uppleva detta ”förband” och StaffanMattssonBand. Konserten blev bra och filmades från två håll där den ena DVD:n sedan försvann i Frölingröran på Köpmangatan 2B och där den andra svartvita versionen ännu ovisad finns bevarad på Staffans lillebrors filmkamera. Bandet körde nio sånger tillsammans och sångaren fem stycken ensam med akustisk gitarr och munspel.
Två och en halv vecka efter den lyckade premiären var det åter dags att visa omgivning att StaffanMattssonBand var ett band att räkna med. Konserten ägde rum i Tingshusets café och denna gång var man tvungna att hålla tillbaka något då lokalen inte var riktigt anpassad för taggtråd.
När IFK Östersund på hösten 2012 tog steget upp i trean och Staffan, som jobbade ideellt i föreningen som speaker på herrlagets matcher, inbjöds till lagets firande komponerade han, på väg hem från jobbet, sången ”Mitt Hjärta Måste Slå” som en hyllning till klubben. Han framförde sången framför segerrusiga spelare kvällen därpå och dom var alla eniga om att detta måste bli lagets intågsmelodi kommande säsong. Redan i början av det nya året pratade Staffan med Peter Madison i Spacelounge studio och i mars tog han med sej sången till replokalen och förberedde bandet för att spela in.
Vid seriepremiären på Jämtkraft arena den 27 april då IFK tog emot Junsele och vann med 3-0 spelades sången offentligt för första gången. I oktober filmade Staffans dotter honom klädd i rödvita kläder och med en hel del IFK-grejer i bakgrunden när han mimade till sången som lades ut på youtube: ( https://www.youtube.com/watch?v=HLKFr4PjSE )
Till dom första repetitionerna hade Staffan plockat med sej sånger från Vägarna Hem-plattan och dessa plankades utifrån originalen. Med tiden fylldes repertoaren ut med nya alster och eftersom dessa kom till lokalen mer eller mindre avklädda så föll det sej naturligt att fyra skräddare tillsammans valde kostym till var och en av dom nya sångerna.
Bandet harvade på i replokalen, vinter blev vår och den 15 maj 2013 var det dags igen att rigga med Peter Madisons lilla PA, som man tog från studion på våningen ovanför, i Tingshuscaféet dit man lyckats locka en liten skara, omkring 20 personer, som ville förgylla kvällen med lite lokal kultur.
Precis en månad därefter hade Tommy bokat in bandet på ett kalas ute i Målängs bygdegård där ett femtiotal åhörare och kalasande gäster, efter mat och kaffe, hellre valde att gå ut i den varma sommarkvällen än ge bandet en chans.
Den 27 september snodde bandet med sej högtalare och mixer från replokalen, packade bilarna och körde över dom båda broarna ut till Restaurang Källan i Böle där ortsbefolkningen slöt upp vid tacobuffén. Det syntes att många tyckte att bandet spelade för högt och när en kvinna smög upp till sångaren och undrade om dom inte kunde spela något som ”man kände igen” föreslog Staffan att hon kunde köpa ett exemplar av ”Vägarna Hem”, lyssna på den och lära sej sångerna så skulle hon vara mer bevandrad i musiken då bandet kom nästa gång. Hon grimaserade till svar och köpte ingen skiva.
I replokalen fanns det anslag som berättade att band inom Sensus studieförbund hade möjlighet att få gratis studiotid och StaffanMattssonBand bokade då in två kvällar i oktober där Johan Arveli i gula villan rattade gänget när dom spelade in sångerna ”Som Den Söndan”, ”Den Värsta Sortens Skit”, ”Ögon Som Aldrig Sett Ljus” och ”En Öppen Famn” varav den sista lades ut på youtube ( https://www.youtube.com/watch?v=busOgfwPO0g )
2014 – spelningar utanför kommunens gränser
Det blev inga mer spelningar utan det dröjde till den andra sidan nyår innan man på nytt startade upp på Gamla Teatern den 25 januari. Ett tag hängde spelningen på en skör tråd då Erik, som i tjänsten flugit till Reykjavik, dagen innan giget, meddelade att det var snöstorm och att inga plan kunde starta om det höll i sej. Nu drog ovädret förbi och som en riktig celebritet anlände trummisen i taxi lagom till att spelningen startade. Som vanligt var det ingen vidare trängsel i lokalen men 17 inlösta och tolv sålda exemplar av EP:n ”Som Den Söndan” var ändå bättre än inget. För övrigt nöjde sej inte publiken med bandets spellista utan fotbollslegendaren Leffe Widegren, som förövrigt köpte fem exemplar av EP:n, skulle prompt ha Staffan att göra ett extranummer och med det krävde han förstås IFK-sången ”Mitt Hjärta Måste Slå”.
StaffanMattssonBand hade ännu bara uppträtt på den lokala scenen men den 5 april 2014 bar det av fyrtio mil söderut där Gävlesonen Per ordnat en spelning på anrika CC-puben, ett stenkast från Centralstationen. Per själv hade rest ner lite före då han var i full färd med att repa och dona med bandet Harvest som skulle släppa en CD. Erik hämtade ut en buss som packades med trummor och gitarrer och det var sedan också han som styrde fordonet neröver med Staffan och Tommy som medpassagerare. I Gävle hyste man in sej i en kvart som tillhörde ett ex till Erik där man sedan hittade ofantligt mycket alkohol. Det visade sej att damen som ägde lägenheten inte drack och då Erik talat med henne på telefon hade hon gett gästerna tillstånd att dricka vad och hur mycket dom ville ur hennes förråd. Antagligen så var dom flesta av buteljer gåvor som hon fått och ställt i lagret och innan bandet började att vraka och välja i det så fyllde dom på med dom två vinflaskor dom tagit med sej som tack för att hon bistått med sovplats. Spelningen blev lyckad och bandet kände sej väldigt nöjda att dom, som okänd grupp från Östersund, kunde locka 17 betalande. Bland annat hade dom ett stort fan i en kille som hört och sett ”En Öppen Famn” på youtube, ett fan som förstås också köpte ett ex av EP:n. Den 7 maj inföll nästa utsocknes resa, men denna gång gick färden norrut då en släkting till Erik behövde ett band i ett musikquiz i Strömsund. Arrangörerna hade själv ett band som spelade och ställde frågor i samband med att sångerna framfördes. Det bjöds vare sej på käk eller sprit men man fick kaffe och bullar och bandet spelade sedan för sin största publik dittills då bygdegården denna gång svalde nånstans mellan sjuttiofem och hundra personer. Frågan till sången ”Den Värsta Sortens Skit” gick tillbaka några år till då Storsjöns vatten inkräktades av en parasit och nu undrade man helt enkelt vad den lilla krabaten hade för namn.
I mitten av maj ringde Johan Arveli till Staffan och undrade om man hade lust att ta på sej en spelning i Sensus regi i foajén på Storsjöteatern. Det var visserligen kort varsel men efter lite smsande med bandet tackade man ja. Per hade som vanligt lite åsikter och vägrade vara med om det blev en ”fritidsgårdsspelning” så Staffan höll först inne med att avslöja att ytterligare ett band skulle vara med, nämligen dom nybakade kvinnliga studenterna i trion Arve som Staffan var rädd att Per skulle sortera in just under rubriken ”fritidsgård”. Spelningen ägde rum den 22 maj och om det var krocken med Patriks Combo, som fyllde Badhusparken med folk, som gjorde att endast tio personer valde Storsjöteatern i stället for Storsjöns strand, får vi aldrig veta svaret på.
Sommaren som följde var det rätt lugnt på spelfronten men en varm och het dag då Staffan låg på stranden vid Storsjöns klara vatten fick han en rejäl kalldusch och det var inte från sjön detta stänk kom utan från mobilen där Tommy berättade att han fått ett lärarvikariat i Kiruna och således flyttade upp dit till hösten. Med senaste giget i ryggen, det bästa bandet gjort, hade Staffan helt klart fått mersmak i munnen och detta besked från bandets gitarrist var förstås inte det han önskat.
Självfallet kom beskedet som en överraskning också för dom andra medlemmarna och även om Tommy var noga med att säga att det bara handlade om ett år, att han skulle komma hem på höstlovet och önskade få behålla fjärdedelen av platsen i bandet, så var det ju oundvikligen smolk i den bägare som dom tagit med sej från Storsjöteaterns foajé. Detta betydde ju helt klart en paus och inte den rivstart man hoppats på och sett fram emot. Erik var dock snabb med att konstatera att Tommy skulle vara tillbaka efter jul.
Nu var det inte bara Tommys flytt som gjorde att bandet lades på is. Även Per hade andra åtaganden att fullfölja och då framför allt det som stod i kontraktet som hans Gävleband signerat. Det var repetitioner och spelningar och då det skilde 40 mil mellan Per och dom övriga i Harvest tog det förstås både tid och kraft i anspråk, så i ärlighetens namn kanske det var bra att gitarristens och basistens andra göromål sammanföll och skedde just vid denna tid.
2015 – Per och Tommy lämnar bandet och Daniel och Martin blir nya medlemmar
Det visade sej sedan att Erik haft rätt. Tommy stod inte ut mer än en termin där uppe i norr och efter nyår var han således tillbaka i Östersund. Det hade pratats lite löst om att ännu en gång utnyttja rätten att få använda sej av gratis studiotid och då Staffan varit i kontakt med kontaktpersonen från Sensus och påpekat att bandet fortfarande inte använt sej av 2014 års erbjudande lovade han dom den dubbla tiden 2015. Staffan bokade då in en preliminär tid i början av mars.
I januari var StaffanMattssonBand åter tillbaka i replokalen och målet var att kunna repa in upp emot tio sånger och göra en fullängds-CD. Sånger fanns det sedan tidigare och Staffan hade också komponerat ytterligare ett par.
Tyvärr inträffade några saker som kom att spoliera hela projektet. Staffan skadade högerhanden som gipsades i två omgångar och även om bandet träffades någon gång och körde igenom sångerna insåg man att man omöjligt skulle hinna repa in materialet till det föreslagna datumet för inspelning. Dessutom bekände Per vid ett bandmöte i februari att det var så mycket som pågick i hans liv och att han kände sej tvungen att hoppa av bandet. Han hade tänkt sej att ta en paus men då han visste att det skulle hindra dom andra så var det nog bättre att han slutade helt och gav övriga chansen att hitta en ersättare. Att Staffan för tillfället inte kunde använda sej av en gitarr var visserligen en nesa men det Per lyfte denna kväll vid sångarens köksbord kom som en chock.
Vid denna sammankomst förlorade StaffanMattssonBand sin basist men då man också pratade om alternativ och Erik slutligen ringde Daniel Tängmark, som plåtat bilden till deras första, och dittills enda, affisch och som nu tackade ja till erbjudandet om att ta över efter Per, var bandet ändock en kvartett när dom skildes åt. Det dröjde inte många dagar innan första repet med nya medlemmen, ja redan den 1 mars ägde detta rum. Man körde vidare under ett par veckor tills Tommy började vela och nämnde något om att han fått en förfrågan om att hoppa med och spela ett par gig med en annan snubbe. Den 29 april meddelade han att han lämnade bandet.
Tommys avhopp innebar förstås ett större hål än det som uppstått när Per slutade av den enkla anledningen att Per ersattes mer eller mindre i samma sekund som han klev av. Som trio kunde gruppen förstås inte alls uppbåda den ljudbild man tidigare haft och i avsaknad av elgitarrist fick Daniel hoppa in och alternera beroende på vilken sång som spelades. Bas på vissa låtar och gitarr på andra. Det hände också att Staffan la den akustiska gitarren åt sidan och tog över basen i vissa låtar.
Alla visste att Tommy inte skulle komma tillbaka och ju mer man repade insåg både Staffan och Erik vilka kvalitéer Daniel hade. Staffan började då ruva på en möjlighet som han ville testa fullt ut. När Per lämnat bandet hade han gjort det på grund av att det inte fanns plats för StaffanMattssonBand i hans kalender. Till skillnad från Tommy, som tydligen var less på harvandet i replokalen och mer eller mindre flytt med svansen mellan benen, hade Per aldrig tagit såna ord i sin mun. Staffan ville i alla fall tro att han fortfarande gillade det dom gjort tillsammans och att han, när det blivit lugnare i hans liv, kanske ändå kunde tänka sej att komma tillbaka. Staffan startade således ”operation övertalning”, ringde, skickade sms och tog upp ämnet så fort man träffades. Men bandet stod kvar som en trio.
Som sådan genomförde bandet två utomhusspelningar under sommaren 2015, i Hara den 27 juni där man spelade på hatten och räknade till 840 kronor när den tömdes efter spelningen och festivalgiget i Fjöstock den 15 augusti. I Fjösåsen strax utanför Myrviken levererades nio sånger på 45 minuter.
På grund av en massa tråkigheter i familjen Mattsson i slutet av sommaren 2015 lades bandet mer eller mindre på is. Man satte igång igen i slutet av september men repade bara sporadiskt. Bandet saknade ännu basist och Per hade väl med sin tystnad mer eller mindre klargjort att det inte var aktuellt att han skulle göra sin efterlängtade comeback. Man letade väl inte heller med ljus och lykta men plötsligt fick Erik napp och söndagen den 22 november dök Martin Hoväng upp på församlingsgården och på en halvkass bas från replokalen hängde han på i låtarna ”Hål”, ”En Öppen Famn” och ”Alla Obesvarade Frågor”. När Erik dragit testades även ”Marionetten I Djävulens Hand”. En vecka senare träffades man igen och körde nu igenom hela repertoaren och även ett par nya sånger och Martin tycktes gilla det dom andra hade att erbjuda.
2016 – 1) Ny replokal och ännu en EP
Staffan, Erik och Daniel hade länge varit missnöjda med replokalen i församlingsgården som delades med en rad andra band och dom tyngsta argumenten var röran och förstörelsen och att det var svårt att hitta tider som passade. Man hade emellanåt pratat om att se sej om efter ny replokal. Då Erik hade hittat ett alternativ på sin arbetsplats på Torsta och Staffan och han tidigare tagit upp frågan med Johan Arveli på Sensus och han lovat att det fanns möjligheter till annan lokal. Man började mer eller mindre förbereda sej för en flytt ut till Ås. Då Martin, trots sin ställning som debutant i samlingen, pratat med en bekant som också han arbetade på Sensus och ansvarade för Bageriet på Frösön som också hyste replokaler, la han fram idén om att byta bara inom studieförbundet. Torsta och Bageriet lades således i vågskålen och tillsammans kom man fram till att Martins förslag var det som kändes bäst.
I slutet av december hade man varit och kollat utrustning på Hamm & Nilsson och den 26 januari, köp av två stycken högtalare, en mixer och tillbehör. Dagen därpå körde StaffanMattssonBand sitt sista rep i församlingsgårdens källare och testade då den splirrans nya sången ”Ensamheten Är En Plats För Tårar” och en gammal favorit ”Trött På Allt” som i bandets version blev en riktig SKA-dänga.
Den 1 februari hämtades grejerna från butiken, dom transporterades ut till den nya replokalen, packades ur, och när anläggningen kopplats ihop premiärrepade Staffan, Daniel och Martin och var hur nöjda som helst med både platsen och den ljudbild som fyllde rummet.
Fyllda av ny energi och nya målbilder repade bandet flitigt. Man delade replokal med Aeon, ett band som knappt satte sin fot innanför dörren där, så det gjorde att man kunde komma och gå som man ville. Man hade bokat tid i studion som fanns i ett rum strax bortanför replokalen och alla var glada att återigen få jobba ihop med Johan Arveli. Fyra sånger hade plockats ut: ”Hål”, ”Ensamheten Är En Plats För Tårar”, ”Fel, Fel, Fel, Fel” och ”Trött På Allt”. Det var egentligen bara ”Ensamheten…” som var ny och dom övriga tre hade Staffan redan spelat in till sin soloplatta ”Tvivel”, dock i lite andra versioner. Kvällen innan det var dags att gästa studion fick Staffan ett ryck och gjorde, förutom titelraden, helt om texten till ”Trött På Allt” och det var nog personligt rekord i textförfattande för kompositören.
Den 29 februari och 1 mars var bandet för tredje gången i studion men denna gång var ena halvan helt ny. Första kvällen var det mest fokus på trummor, bas och Daniels kompgitarrer och den följande ägnades åt akustisk gitarr, solon, sång, körer och munspel. Arvelis mix skickades sedan som ljudfiler på Facebook där alla fyra bandmedlemmar men framför allt Daniel, sedan bollade sina synpunkter tills man kände att det fick vara nog. Tyvärr hittades små musikaliska fel som ju inte gick att ändra i mixen och det fanns ett och annat som man gärna ville rätta till. Framför allt Daniel hade många synpunkter och det slutade med att Johan sände det inspelade materialet till Spacelounge Studio där bandet sedan ”lagade” och Staffan la ny gitarr och ny sång på någon låt. Peter Madison spelade också orgel på ”Hål” och mixade sedan om innan det slutligen blev dags att bränna den andra EP:n bandet gjort. Från skivan lyftes ”Ensamheten Är En Plats För Tårar” ut och blev en enkel liten video på youtube. ( https://www.youtube.com/watch?v=aUFmR8KHT4o )
När Sensus erbjöd en spelning i foajén på Storsjöteatern den 12 april tackade bandet genast ja. Det var det var det första framträdandet sedan augusti året innan och även det första med Martin i gänget. När man spelat på samma scen två år tidigare hade endast ett fåtal åskådare betalat in sej men denna gång var det omkring 35 inlösta och tjejerna i Arve hade ersatts av Mattias Refsnes och hans Trompoetry.
2016 – 2) Den Osynlige Mannen
På senhösten 2014 startade Staffan ett soloprojekt hos Peter Madison i Spacelounge studio och tanken var att parallellt med det skulle också bandet utnyttja 32 fria timmar under Sensus regi. På grund av redan nämnda orsaker blev det ingenting utav det sistnämnda men Staffans skiva ”Tvivel” växte till en dubbel då dom sånger som var bokade till StaffanMattssonBand då i stället sorterades in bland dom andra. I maj 2016 var han färdig och i och med att bandet också gjort EP:n ”Hål” så var Staffan således delaktig i två skivsläpp på samma gång.
Under en samling i replokalen när bandet betade av det nya häftet med sånger inför gig i Hara och sångaren började berätta om att han kollat runt i Östersund efter lämplig lokal för release av ”skivan” och behövde bandet i ryggen så diskuterades det hit och dit i säkert en kvart innan det gick upp för Martin att det var dubbel-CD:n ”Tvivel” och inte EP:n ”Hål” som Staffan pratade om. Livet är fullt av missuppfattningar som leder både till tråkigheter men också till glada skratt. Detta missförstånd var mer av det senare alternativet men fick det också att börja klia i Staffans kropp. Som han såg det var det stora problemet att han fanns med i två olika sammanhang som nu klart visade sej var svåra att skilja åt. Det ena var Staffan Mattsson och det andra var StaffanMattssonBand. Han hade ju reden från första början känt sej obekväm med namnet på bandet som bildades 2012 och många gånger hade han nästan fått tvinga ur sej det vid presentationer. Nu, när inte ens medlemmarna i bandet hade stenkoll på vad som var vad, insåg han att det var tid att göra något åt det så där och då bland trummor, sladdar, stativ och gitarrer bestämde Staffan att det var dags att byta namn, och då inte på sej själv utan den grupp där han var sångare. Många förslag ropades ut, mest oseriösa och otroligt barnsliga, men även några som man gick och sög på ett tag tills man enades kring Den Osynlige Mannen.
Bandet var som sagt redan inbokade i Hara den 2 juli, men då med det gamla bandnamnet som fanns på vissa annonser, men som det nu blev i och med ett frenetiskt regnande och en inställd konsert så spelade det ingen större roll. Samma afton var man också väntade hos Johan Sundström i Målsta där det var bestämt att man skulle gästspela på en scen där ett flertal akter var inslag i Johans 40-årsfirande. Således blev detta gig Den Osynlige Mannens första spelning. Regnet hade dragit förbi och det var stora luckor i molntäcket när Staffan, Erik, Daniel och Martin klev på och levererade ett gäng sånger.
Den 12 augusti var bandet inbjudna till Prästgården i Mörsil där Ronny Dahlberg repriserade 2015 års festlighet med en tvådagarshappening. Förutom Den Osynlige Mannen spelade arrangören själv i lite olika konstellationer, bland annat tillsammans med Per Fröling och med Andras Ungar med Jens Gustafsson i spetsen. Det var Den Osynlige Mannen som avslutade framför en publikskara på upp emot 50-talet festdeltagare med olika halter alkohol i blodet. Några backade när bandet blåste på då volymen antagligen var betydligt högre än när tidigare grupper stått på scenen, men det fanns även dom som vågade sej kvar på golvet framför scenen och bjöd upp till dans. Musikerna hade inte förväntat sej något speciellt mer än ytterligare ett tillfälle att lira så dom blev väldigt överraskade då dom senare fick ett gage på 3000 kronor.
Precis en vecka efter giget i Mörsil väntade nästa event då bandet åter hade fått en chans att spela på båtbryggan i Hara. Trots att datumet nu var den 19 augusti så var väderleken densamma, ja till och med värre än det varit senast då konserten ställdes in. Det ville man inte göra en gång till så Staffan kontaktade Carina, som bossade för serveringen denna vecka, och undrade om det inte gick att flytta spelningen från utomhus in i fiket. Hon tvekade nog först en aning men bestämde sej sedan för att tillmötesgå bandets önskan och för första gången testa detta koncept.
Trots att kvartetten valt att bara ta med ytterst få musikaliska attiraljer blev det rejält trångt när kvartetten trängde in sej i det högra hörnet vid sidan av serveringsdisken sett från dom gästandes håll och då rummet inte svalde alltför många levande själar fylldes lokalen mer eller mindre av dom närmare trettio besökande. Förutsättningarna var väl inte dom mest gynnsamma för ett rockband men det blev trots allt ett hyfsat gig och arrangören var nöjd och stack åt bandet lite bensinpengar som tillsammans med mynten och sedlarna i Staffans Leksandskeps nådde nästan 900 kronor.
Det var Martins förtjänst att bandet den 6 oktober äntligen fick chansen att spela på något av Östersunds ”finare” och etablerade” ställen då han via en kontakt på Bluesföreningen fick Den Osynlige Mannen inbokad på Jazzköket som förband till den finska rootsgruppen Tomi Leino Trio. Man förstod att också detta gig var ett där man var tvungen att hålla tillbaka lite och att vissa sånger inte alls passade men med Harauppträdandet i ryggen visste bandet att man skulle lösa det. Dom närmast följande repen arrangerades några låtar om och gruppen bestämde sej också för att ha med en lugn svepande blues i repertoaren. Så med AC/DC:s ”Ride On” i grunden skrev Staffan en svensk text och döpte den nya låten till ”Ut Ur Mitt Skal”.
2017 – Början till en fullängds-CD och ny basist
Bandet repade vidare och med senaste giget i ryggen och det faktum att blueslåten ”Ut Ur Mitt Skal” fått god respons av framför allt gästande Micke Mojo, pratades det bland medlemmarna om att dom skulle lyfta ännu en sång inom denna genre. Det var sedan Daniel som vid ett reptillfälle började med ett bluesintro som dom övriga tyckte om och som sedemera blev en hel sång som med Staffans text döptes till ”En Lögn”.
Sensus hade ju som devis att erbjuda band inom studieförbundet fri studiotid och då Den Osynlige Mannen inte hann använda sej av sin innan julen tog vid och året 2016 tog slut och blev 2017 pratade Staffan till sej med Johan Arveli om att kunna använda sej av det innestående och det man fick i och med den nya terminen. Studion i Bageriet bokades in i mitten av mars och killarna satte igång att nöta dom åtta sånger man valde ut för att spelas in. Då det var orealistiskt att se att man skulle kunna spela in sånger till en fullängdare på sexton timmar så bestämdes det att man skulle fokusera på att lägga trummor under denna marssession och sedan ta med sej inspelningen till Peter Madison i Spacelounge studio och göra resten där.
Som i alla samlingar av människor utkristalliseras snabbt en klar rollfördelning och i Den Osynlige Mannen hade Daniel tagit över stafettpinnen från Per Fröling som den som städade upp i det allmänna bruset. Han var helt klart den musikaliskt drivande och den som hojtade till om det lät för mycket eller för lite om något. När man nu gick in i studion var det precis i samma tid som Daniels flickvän väntade gitarristens första barn och det innebar att hans tankar i första hand inte var på takt och tempo och dom ackordsanalyser Staffan dikterat på snyggt uppkopierade papper. Som tur var kom lilla Lykke till världen strax innan Johan Arveli kopplade in och startade sin dator vilket gjorde att gitarristen kunde sluta upp.
Att det nu var trummorna som skulle läggas innebar ju således att det var på Erik ansvaret låg när batteristen och Staffan anlände till Johan Arveli söndagen den 12 mars och startade sejouren med ”Ängel Av Eld” och ”Riv Ner, Bygg Upp”. När Daniel anslöt gav man sej på bluessetet med ”Ut Ur Mitt Skal” och ”En Lögn” och när hans längtan till det lilla barnet hemma blev för stark skickade Staffan och Erik hem honom och avslutade dagen med att banda ”Tomt Prat”, ”Genom Nålens Öga” och ”Nära Döden”. Man jobbade från klockan elva till fem. Kvällen därpå träffades hela bandet i studion och tillsammans var man med när Erik la nya trummor på ”En Lögn” och ”Riv Ner, Bygg Upp” och sedan också spelade in ”Marionetten I Djävulens Hand”. Åtta sånger, med slaskgitarrer och vansinniga utrop och inräkningar till solon från Staffan, men framför allt Eriks trummor skickades sedan över östersundet till gamla Tingshuset och Spacelounge studio där Peter Madison genast började mixa och lämnade tillfälle för först och främst Martin att frisera till basen och laga det som inte gjorts riktigt på Frösön ett par veckor tidigare. Basisten var också den som var eld och lågor över att fixa fler spelningar och då framför allt hade en stor längtan över att få leverera från scenen på Captain Cook, så när han lagt åtta kanaler bas uppmanade han övriga att först och främst se till att bluesdängorna skulle bli färdiga så att han kunde ta med sej dessa till ölhaket på Hamngatan och övertyga ägaren där att man borde få chansen till ett gig.
Staffan, som samtidigt som bandet spelade in också höll på med efterföljaren till ”Tvivel”, var ofta i studion på Samuel Permansgatan och varvade sång på sina sololåtar med att lägga en akustisk gitarr, sång eller munspel också på Den Osynlige Mannens alster. En dag när han kom hem från studion hade han med sej en snutt av ”Riv Ner, Bygg Upp” som hamnade på nätet: ( https://www.youtube.com/watch?v=vZLq3LHWBS0 )
Daniel höll sej hemma hos dottern och det var ingen som klandrade honom för att hellre vara farsa för första gången än att spela gitarr för den tusende i samma liv. Det gjorde att planerna på att släppa en skiva innan sommarens slut bordlades och sköts på framtiden och måhända kanske också det, att albumet inte blev klart, var anledningen till det telefonsamtal som Martin ringde till Staffan en lördag i april.
Martin gick rakt på sak och meddelade att han inte kände att han tillförde bandet något, att repandet tog för mycket tid och inte genererade några spelningar och även om han förklarade att musiken och spelandet var en viktig ingrediens i hans liv så kändes det just då som om han behövde ställa sej åt sidan. För Staffan kändes det inget bra och även dom båda andra medlemmarna blev helt överraskade av att förlora sin basist.
Veckorna som följde hände ingenting men sedan var det som vanligt Eriks handlingskraft som gjorde att det började röra på sej. Under en och samma dag hittade han två basister varav den första, Christoffer Hägglund, var kock ute på Torsta där Erik jobbade. Måndagen den 29 maj anordnades en audition i Spacelounge studio där den unge gästen dök upp utan instrument men på Daniels bas testade ”En Lögn” och sedan följde upp med ”Tomt Prat” och ”Riv Ner, Bygg Upp”. Det som föll dom tre bandmedlemmarna i smaken var Christoffers brutala självsäkerhet och totala brist på blyghet. Han tog i och gjorde inga anspelningar på att försöka gömma sej utan felen hördes klart och tydligt, men så också det som var rätt och riktigt. Att Erik inte fått tag i den andra basisten spelade förstås stor roll då bandet tyckte man skulle ge Christoffer en chans och en inbjudan till replokalen.
Den 22 juni träffades man i där och körde igenom ett par låtar och hur det än hade låtit så var man nog rätt överens om att Christoffer skulle erbjudas den vakanta platsen som basist och att Staffan kunde kontakta Carina i Hara och, för tredje året i rad, boka in ett sommargig på bryggan vid Storsjöns strand. Den 10 augusti var det premiär för den nya sättningen och för första gången använde bandet den backdrop Staffan gjort av ett trasigt lakan.
Fortfarande var målet att bli färdig med CD-skivan och hösten innebar därför en hel del tid i Spacelounge studio där Christoffers basspel ersatte båda dom tidigare basisternas ljudspår på en del sånger då det kändes på sin plats att han, som ny medlem, också skulle vara med på den slutgiltiga produkten.
2018 – Staffan och Daniel komponerar tillsammans
Det nya året fortsatte bandet, och då framför allt Daniel, att sitta hos Peter Madison och mixa och Per Stålhandske inbjöds och, för en flaska Glenfiddish, spelade orgel på ”En Lögn”. Det blev två spelningar på Hara brygga, en i strålande sol samma dag som Sverige spöade Mexiko i fotbolls-VM och en en dryg vecka senare där endast ett fåtal vänner trotsade den ruggiga kvällen.
Förutom ”En Lögn”, där Daniel helt och hållet stod för musiken, hade det varit Staffan som försett bandet med låtar men redan under våren började dom båda hjälpas åt att komponera. Det hände att dom stannade kvar i replokalen sedan Erik åkt och jobbade vidare med idéer och förslag. Dom två första blev ”Elden” och ”Säg Mej Var Du Är” som Daniel hade med sej grunden till och som dom sedan tillsammans byggde klart. Vid ett rep där Daniel inte var med och dom andra tre bara jammade framförde också Christoffer en vända han kommit på och, som när Staffan satt text till, blev ”En Osynlig Man”.
2019 – Christoffer slutar och Börje blir bandets nye basist
Som nybliven pappa till sitt andra barn och i full färd med att bygga om i sitt hem i Nälden började Christoffer utebli från många rep redan i december och fortsätta så in på det nya året. Han var också i grunden en gitarrist och det kom väl ikapp honom att testet att vara basist i Den Osynlige Mannen inte riktigt stämde överens med hans innersta drömmar. Det var väl därför inte helt oväntat att han den 20 mars meddelade bandet att han hoppade av. Visserligen var det inget, förutom CD-skivans vara eller icke vara, som väntade men redan under första repet efter avhoppet diskuterade dom övriga tre medlemmarna eventuella ersättare.
Efter att Staffan försökt med Per Fröling och Daniel pratat med Mattias Thörnqvist utan att någon av dessa visat något intresse tillfrågades Börje Gyllsén som genast tackade ja och fanns på plats i replokalen på Frösön den 3 april. Han hade en gedigen bakgrund med ett flertal musikaliska projekt i ryggen och han smälte genast in i bandet.